innerst inne lever en glöd som bränns

Jag vet inte egentligen varför jag kommer skriva det här.
Halva mig säger "varför inte? du förlorar inget" Men andra halvan säger åt mig att låta allt vara.

Vissa personer önskar man sig ha i hela sitt liv. Men man önskar även att alla kommer vara på samma plats som förr. Dock tror jag verkligen ingen kommer vara på sin plats. Okej, Jonas är ett undantag.
Jag vill ha allt som har varit förr, men jag tänker inte behöva kämpa för att få vara med dom jag tycker om.
Kan man inte kommunicera så kan man inte.
Tydligen är vi i den ringen. Den onda cirkeln av att  "hon ringer aldrig, så varför ska jag ringa?"

Jag kan tydligen leva ändå, fastän jag lever i en besvikelse. Jag känner mig arg, ledsen och negativ.
Det värsta av allt är då när alla säger att folk pratar bakom min rygg?
Innerst inne vet jag att det är därför jag inte bryr mig helt.

Dom har krossat mig, orden bakom min rygg har huggigt mig i ryggen.
Vi bor i Hudiksvall, där man absolut bör sluta prata strunt bakom ryggen på folk för det kommer fram.

Jag kan leva vidare, jag kan låtsas som förut. Jag tänker inte ge upp vänner eller något för det här.
Men innerst inne lever en glöd som bränns.....


Kommentarer
Postat av: Carro

Fy fan vad bra skrivit.

Jag hade inte kunna skrivit de bättre själv!

Är ungefär som om de hela kommer från mig.

2011-05-26 @ 21:03:55
URL: http://norbergcaroline.blogg.se/
Postat av: ulrika

Tyvärr så händer sånt där överallt. Men det är ju bra att dom pratar om dig, då kommer dom ihåg dig i alla fall ;)

Sen är det så här, man byter vänner under vägen, man ändras som människor å behöver byta vissa vänner.

Det kommer nya det lovar jag dig, nya som kan dela det liv som du vill ha, å som du å Jonas vill leva.



Kram kram Älskar dig!!!!

Skit kommer människor alltid att prata, tyvärr!

2011-05-26 @ 22:09:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0