Vila i frid!
Natten till den 18 april 2009 fick jag samtalet att du var borta.
allt var overkligt, det fick inte hända. Jag trodde vi skulle leva livet ut.
Jag saknar dig innerligt, gör fortfarande ont att veta att jag inte har dig vid min sida.
Du kommer alltid vara med mig.
Du var min bästa vän, hon som jag har så många hemligheter med.
alla gånger vi bråkat, vi skrattat..
Jag måste nämna en gång, när vi åkte moped från forsa, jag var livrädd för att sen komma hem till hennes pappas hus i Njutånger, och fika.. Mitt i natten. Och vi började göra olika grimascher i mörkret. Det ser ju så jävla läskigt ut. Och vi vart livrädda, sprang upp i sovrummet och grät.
Du har verkligen fått mig att öppna mitt hjärta..
Alla sa att vi var så lik varandra, inte bara till namnet. Vi har alltid skrattat och haft roligt.
Du älskade dans, du älskade musik, att skratta, att le!
Du fick en lillebror inte ens ett halv år innan du lämnade oss.
Jag vet ingen som spridit sådan glädje som du gjort
Men varje gång en stjärna föds, dör en annan.
Sandra Viveca Madelene Moberg.
Himlens vackraste ängel
jag saknar dig så...
Jag hittade den här bilden, det är Carro som har målat den, hon var också kompis med Sandra.
Jag mår nästan illa när jag ser den, för det är så himla likt min Sandra.
Jag förstår att du saknar henne. Det är inte konstigt, ni va ju helt galna ju.....
Tok gjorde som tok sa.... kanske lite cirkus övningar i korridoren i skolan. Sten golv... vad är det??? tur ni inte gjorde illa er mer än ni gjorde.
Älskar dig!!!!
Saknar mamma jag också.
