Sandra - mamma till Ia-Li ♥

Mamma ringde igår kväll och vela berätta hur läget var med mormor.
Hon sa att vi självklart måsta välja själv om vi vela komma och kolla på henne och träffa henne, men hon föredrog det inte.

Hon ligger bara i sängen, har så ont att man inte får röra henne och ligger där med morfin..
Jag är glad att hon inte behöver ha ont, men när mamma berättade att hon bara låg och gapade så fick jag bilder i huvudet. SÅ vill jag inte se min älskade mormor.

När jag jobbade i somras på ett äldreboende, fick jag se äldre med just den symptomen, när dom bara ligger och gapar och längtar efter att få åka iväg till världen efter. Jag fick känslan av en evig väntan. Kan hon bara sluta få lida.
Kan hon inte bara få somna utan mediciner och utan att behöva kissa ner sig själv utan att veta om det.
2 dagar sen så var hon hur pigg som helst, hon lagade mat och sprang väl runt i det gigantiska huset i Bergsjö.
Nu ligger hon som om hon vore nyfödd, inte förstående om någonting. FÖRJÄVLIGT.

Nu vill jag bara vakna ur drömmen.
Cancer är ingen snäll sjukdom, i hate it.
Jag vill inte att någon enda människa ska behöva lida över det.